Historik

Stiftelsen grundades 1997 med syfte att föra vidare Theodor Adelswärd starka intresse för internationell politik och hans engagemang för mellanfolkligt samarbete för fred och demokratiutveckling efter första världskriget. Stiftelsen vill främja unga människors kunskaper om internationella förhållanden.

Stiftelsen ger stipendier till doktorsavhandlingar och examensarbeten som behandlar frågor rörande internationella förhållanden, internationellt samarbete och internationella organ, speciellt rörande fredsbevarande och konfliktlösande insatser, mänskliga rättigheter samt energi- och miljöfrågor.

Stipendierna utlyses en gång om året. Stiftelsens styrelse sammanträder i oktober och besked om styrelsens beslut lämnas därefter skriftligen till dem som har tilldelats stipendium. Sedan 1998 har Forskraftstiftelsen sammanlagt delat ut mer än 7 miljoner kronor till 91 doktorander, 17 mastersstuderande och 70 studerande på grundnivå.

Theodor Adelswärd 1860-1929

Theodor
Theodor Adelswärd 1860-1929

Namnet Forskraftstiftelsen kommer från företaget Forsaströms Kraft AB eller Forskraft som man sa i dagligt tal. Theodor Adelswärd insåg det framtida behovet av elkraft och installerade år 1891 en dynamoanläggning i Åtvids ström som levererade elektrisk ström till snickerifabriken, sågen och smedjan i Åtvidaberg. Den första stora vattenkraftstationen byggdes år 1901 vid Forsaström som ligger söder om Åtvidaberg. Det var därifrån Forskraft tog sitt namn. Genom köp och arrenden ökade tillgången till vattendrag och antalet kraftverk och 1911 bildades Forsaströms Kraftaktiebolag. Verksamheten fick stor betydelse för utvecklingen av industrier och näringsliv i Åtvidaberg med omnejd. När Forskraft 1997 såldes till Vattenfall bildades stipendiefonden Forskraftstiftelsen Theodor Adelswärds minne.

År 1883 tog Theodor Adelswärd ledningen av Åtvidabergs Kopparverk. Han var då tjugotre år, sjökadett, färdig bergsingenjör och just hemkommen från två års resor i utlandet.

Efter en blomstringstid vid mitten av 1800-talet befann sig kopparverket som startades redan på 1400-talet, i djup ekonomisk kris. Theodor Adelswärd som såg brukssamhällets möjligheter och moderniserade och utvecklade under de kommande tjugo åren jord- och skogsbruk, sågverksamhet, tillverkning av hjul och kontorsmöbler, trädgårdsskola, mejeri med mejeriskola, slakteri, bryggeri, bad- och tvättinrättning. Med undantag av jord- och skogsbruk ingick dessa olika industrier i Aktiebolaget Åtvidabergs Förenade Industrier som Theodor Adelswärd grundade år 1906.

Som kommunpolitiker deltog Theodor Adelswärd aktivt i den gamla bruksortens omvandling till ett modernt municipalsamhälle med varierat näringsliv, goda järnvägsförbindelser, bra skolor och moderna bostäder.

Theodor Adelswärd var liberal politiker och i många år riksdagsledamot (Andra Kammaren 1906-08, 1912-14, 1915-21 och Första Kammaren 1919-24). Under åren 1911-14 ingick han som finansminister i Karl Staaffs ministär.

Theodor Adelswärd hade tidigt ett starkt intresse för internationell politik och var vid sidan av rikspolitiken engagerad i frågor som fredsrörelsen och minoriteters rättigheter. Då Karl Staaffs ministär 1914 efter Borggårdskrisen avgick kunde Theodor Adelswärd ägna mer av sin tid åt den internationella arenan. Detta ledde till att han fick olika poster och uppdrag inom den Interparlamentariska unionen (IPU). Som president för IPU 1922-1928 blev hans insats betydelsefull för mellankrigstidens strävan att skapa en fredlig värld. För att påverka Sveriges anslutning till Nationernas förbund (NF) gick Theodor Adelswärd 1918 in i den svenska debatten med skriften Nationernas Förbund. Där visade han hur den Interparlamentariska unionen länge arbetat för en ny internationell rättsordning. Tillsammans med bland andra Hjalmar Branting deltog han i den regeringsdelegation som våren 1919 reste till fredskonferensen i Paris med syfte att påverka debatten om Sveriges anslutning till NF. Sedan de delegerade tagit klar positiv ställning förespråkades ett svenskt medlemskap i NF, 28 juni 1920.